Den sista mörkerflugan hängde i Emåns strömmar strax före midnatt måndag. Årets höstsäsong är nu avslutad och lämnar en del frågor och funderingar. Havsöringen i Emån har visat på god återhämtning sedan svampangreppet för 4 år sedan, och efter föregående års fina beståndsutveckling var förväntningarna högt ställda inför årets höstfiske. Juli bjöd dessutom på en hel del regn i år och åns sommarvattenföring toppade nära 25 kubik i månadens senare hälft. Sjöar och magasin i systemet fylldes upp – ett bra utgångsläge för höstfisket, tänkte vi. Augusti och september bjöd däremot på sedvanligt högtrycksbetonat varmt och torrt väder. Den inledande delen av september blev rekordvarm, med uppmätta dagstemperaturer på över 30 grader. Flödet minskade gradvis under perioden utan att hamna på de allra lägsta nivåerna, men dessvärre var vattentemperaturen alltför hög under en stor del av årets höstsäsong. En hel del fisk uppehöll sig i yttre Sea pool, där kustvattnet periodvis var betydligt svalare än ån, och några fina öringar fångades här då också. I senare delen av september gick så vattnets temperatur äntligen under 18 grader och en del fisk sågs vandra upp i poolerna.
Årets höstfångst stannade vid modesta 38 fiskar (17 havsöringar och 21 laxar). Knappa hälften jämfört med förra hösten (80 st) och långt under förväntan som sagt. Framförallt är det havsöring som saknas i fångsten. Laxen förvånade oss också lite, med en nära normal fångst av höstlax, trots en svag laxuppvandring från Östersjön och lägre ställda fångstförväntningar än för öringen. Det intressant att spekulera i vad det här beror på. Det varma, för fisket ogynnsamma, vädret påverkar givetvis. Det var väl bara sista halvlek som bjöd på fiskliga temperaturer. Men även när vi väl fick tillsynes hyfsade förhållande, med en del fisk i rörelse, var det fortsatt ovanligt trögt fiske. Höstfiske är väl alltid mer eller mindre svårt, med misstänksamma och avvisande havsöringar, men i år upplevdes det som extra tjurigt.
Genom fiskkameran vid Karlshammar vet vi att uppvandringen 2024 så här långt följer ungefär samma kurva som förra året med en viss eftersläpning under värmeböljan i första halvan av september. En hel del öring har vandrat under juli-augusti, innan höstfisket startade, tack vare den då gynnsamma vattenföringen. Det är tänkbart att en del av dessa hade stannat i poolerna vid Em under en normal lågvattensommar. Början av oktober brukar man se majoriteten av uppvandringen i passagen och vi hoppas det sker också i år.
Senare tids torra och förödande varma somrar, framförallt 2018 och 2020, medför hög dödlighet på fiskungar i ån och därmed svaga generationer av vuxen fisk ca 4-6 år senare. På grund av den storskaliga trålningen efter sill/strömming i Östersjön har tillgången på föda för lax och större havsöring minskat under senare år, vilket är bekymmersamt för hela det marina ekosystemet. Vi får verkligen hoppas att ansvariga ministrar snart inser allvaret i detta, trots sina korta mandatperioder. Det finns också funderingar kring utvandringen vid kraftverken i Emån, något som vi kommer att behöva titta närmare på till våren.
Många allvarstyngda spekulationer, som sagt. På den positiva sidan var höstens största havsöring imponerande 98 cm lång, och den största laxen mättes till hela 126 cm. Båda dessa fiskar tror vi kan vara de största som fångats på fluga i Sverige under 2024. Härligt också med alla positiva och, för Emån engagerade, fiskegäster som njuter av sina besök på Em även i perioder med trögt fiske. Vi önskar er alla en skön vintervila och kära återseenden 2025.
Skriftlig ansökan om fiske under vår och försommar bör vara inkommen innan 1 februari.
/Kent Håkansson